Ingen poet sätter sig framför ett vitt ark. Arvet från historiens alla föregångare vilar alltid på axlarna och gäckar i bakhuvudet. Med Shakespeares sonetter som palimpsest skriver amerikanska Jen Bervin i Nät fram ett nät av nya dikter i en helt annan tradition och ton, men som samtidigt pekar på en ofrånkomlig intertextualitet.
Den amerikanska poeter Jen Bervin skriver sig på, eller i, William Shakespeares sonetter. Fram träder diktsamlingen Nät som är framskrapad ut sonetterns som en palimpsest. När hennes diktern upp- står ur hans ord lyckas Bervin konkretisera det arv från varje föresgångare som vilar på alla poeters axlar. Nät ger oss ett dubbelt tillträde till dikterna, med Bervins i förgrunden och Shakespeares som fundament, och på så vis levandegör och lyckas hon aktualisera sonetterna, som hon pekar på en ofrånkomlig intertextualitet.