Efter att länge ha tvekat inför ämnet ägnade Charles Reznikoff sina sista levnadsår åt förintelsen och de europeiska judarnas öde. I diktsamlingen Förintelsen bearbetar han protokollen från Nürnberg- och Eichmannrättegångarna, han sorterar, arrangerar och reviderar mödosamt det stora materialet domstolshandlingar för att nå fram till vittnets rena och intensiva röst. Så blir Reznikoffs Auschwitz inte bara en metafor för den mest fullständiga fasan i vår historia utan en materiell och verklig plats där män och kvinnor levde och dog, arbetade och mördades.

Översättning och efterord av Ulf Karl Olov Nilsson